Det här med nervösa tanter som fingerarbetar.

Om jag i stundens hetta kunde begripa mig på mina egna infall, skulle min lägenhet troligtvis inte vara översvämmad med påbörjade projekt som sedan lämnats på respirator. Men orka va insiktsfull. Istället anammar jag hobbys på veckobasis, för jag tycker om att lära mig saker. Att behärska dem däremot, tråkar ut mig fullständigt. Travar halvmålade taveldukar längst väggarna, lär mig några visor på piano. Eller gitarr. I min dator finns 82 första kapitel till vad som kunde vara strålande romaner. Och för några veckor sedan gick jag apeshit med klister, dedikerad att täcka allt jag äger i decoupage. Hade dock svårt att koncentrera mig eftersom jag även kom på den lysande idén med att istället tillverka örhängen. Jag gjorde tre. Och nu virkar jag. Correction: Får jag inte virka avlider jag i själslig smärta. Det är allt jag vill göra. Jag kan inte delta vid sociala tillställningar om det innebär att jag måste skiljas från mitt garnnystan.  Dessutom vet jag inte hur man gör. Eller alltså, jag kan virka längder, vilket innebär att jag bara kan göra grytlappar och halsdukar och annat kantigt. Kan inte utesluta någon form av autism här.

About these ads

2 reaktioner på “Det här med nervösa tanter som fingerarbetar.

  1. Åh virka is the shit! Jag är också lätt besatt av det :)
    Förövrigt är det ganska enkelt att lära sig att virka annat än avlånga raka stycken och andra maskor och sånt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s