Hur min friska morgonpromenad blev en kavalkad i vitt skräp |

Jag är ledig idag, så jag hade ställt väckarklockan på 13. Jag måste alltså ändå ställa en klocka, för om ingen väcker mig sover jag obehindrat i en 15-16 timmar utan att vakna alls. Är rätt säker på att detta inte är normalt. För att inte fastna i min varma offersäng och deppa ihop måste jag nu attack-kasta mig iväg – lite som att dra av ett plåster, fort innan man hinner tänka över det. Så jag drar på stora skidjackan och fuluggsen över mina pyjamasbyxor i rutig flanell och studsar ut ur porten. Och jag vet inte varför, men när jag ska vika av på vägen mot parken fortsätter jag istället att gå, och hamnar mitt bland butiker och, ni vet, andra människor. Ser min spegelbild i ett skyltfönster och blir livrädd för galna tanten i pyjamas, hon med en rufsig sovknut guppandes på hjässan och gårdagens mascara under ögonen. Ungefär samtidigt inser jag att jag är blöt om fötterna, och när jag tittar efter är BÅDA uggsen trasiga framtill så tårna sticker ut, och snön rinner in. Graden av vitt skräp just nu: enorm.

Så jag går in i närmska skobutik och tjejen rycker förskräckt till och ger ifrån sig ett tjut.
- Ehum, förlåt, jag såg dig inte bara, ljuger hon fast hon mycket väl såg mig.
- Jag behöver hela skor, säger jag och vickar med tårna.
Sen blir det såklart svårt eftersom jag – naturligtvis – även visar mig vara barfota inuti skorna. Som vilken normal vuxen människa som helst. Inga dojor jag provar sitter därför skönt och jag ger upp. Bestämmer mig för att vintageshoppa istället och går in på Myrornas där allting luktar som jag. Ser fulaste saftkannan högst upp på en hylla, i formen av en tacky-go-lucky fågel som spottar vattnet ur näbben. Garvar. Grejen är bara att jag liksom står i andra sidan butiken. I min pyjamas. Med barfota tår. Och liksom stirrar upp mot taket och garvar. Folk blev rädda.

När jag inser att jag faktiskt skrattar köper jag fågelkannan. Because it made me smile when nothing else did. Får jättekasse att släpa på. Behöver inte längre jobba på min hemlösimage. På vägen ut ser jag att det ligger ett Systembolag bredvid, och självklart vill jag ta tillfället i akt. Köper för mycket av för billiga saker. Ni vet, 40-kronorsvin i tetrapack. Det känns på något sätt passande. I kassan frågar man inte efter leg, jag smälter troligtvis in som gammal stammis. Ger henne en sur blick innan jag tar mina tetrafyllda systempåsar och min stora Myrorna-säck och går. Ja, eller klafsar. För det låter kläsh kläsh kläsh av vattnet i uggsen.

Nu vill jag gå hem. Istället går jag in i fina designbutiken på hörnet. Gör kaos med personalens fredagsfrid. En av tanterna går fot med mig genom butiken. Blir inte ens förnärmad, inser mycket väl att jag ser ut att få mina fredagskicks av att röka braja och snatta penntroll. För hon sålde såna vid disken, troll. Och eftersom jag inte vill gå utan att köpa något (som en SKUMMIS) och inte har råd med de fina sakerna, tar jag ett troll. Det lilla livet kostar 40 kronor, och jag betalar med mynt – som jag fiskar upp ur fickan. Ingen är förvånad.

Eftersom jag vid det här laget har svultit ner till halva min storlek, och bara har havregryn hemma, släpar jag in kassarna på sunkkapitalismens mecca, McDonalds, för mitt dagliga mål. Tanten före mig är värsta elaka mot flickan i kassan och jag blir arg. Inget fel med det. Det är bara det att när jag blir arg, ja då blir jag väldigt arg. Och då blir dumma tanten ännu otrevligare, och jag svänger med spritpåsen i vilda gester och det hela urartar till en Jerry Springerproduktion. Min skämskvot är så full nu att jag inte längre skäms. Mular bara ner burgarna i en systemetpåse och går hem. Äntligen. Sitter i soffan nu och tittar på resterna av hamburgerpapper och skam på mattan.
Förnedringsfredag.

41 reaktioner på “Hur min friska morgonpromenad blev en kavalkad i vitt skräp”

Wow! The båtten is nådd?

Gilla

41 reaktioner på “Hur min friska morgonpromenad blev en kavalkad i vitt skräp”

Kommentera Avbryt svar

Följ “”